DET ALLRA INNERSTA

Den största delen av mitt liv har jag önskat att jag inte fanns till,

Idag är jag nöjd och mår bra och det är det enda jag vill.

Törnarna har ibland varit som hagel i backen,

stora eller små men det har ändå gett repor i lacken.

I tidig ålder blev jag väldigt introvert,

det gick inte att skicka iväg det i ett kuvert.

Livet blev en jakt efter något jag aldrig har haft,

men vad var det jag sökte efter av all min kraft.

I mitt huvud for orden runt väldigt mycket,

ibland ville jag bara skrika rätt ut för att lätta på trycket.

Det var oftast aldrig tyst där inne,

skulle jag säga si eller så for det i mitt sinne.

Tankarna att jag vågade säga vad jag ville,

men det gick inte och inte ens för en mille.

Finns fortfarande saker som jag inte pratat om,

men har hjälp så jag kan lägga det lite mera bakom.

Säger inte alltid det jag vill ha sagt,

det är för att jag alltid är på min vakt.

I mina dikter kan ju orden få svada ,

men det är inte för att någon annan skada.

Kan för mitt liv inte ändra det som varit,

kan heller inte hjälpa att humöret upp och ner farit,

Orden i huvudet verkar aldrig ta slut,

det är nästan att jag med benen slår bakut.

Att skriva har hjälpt mig en hel del,

numera tycker jag inte det är något fel.

Orden kan ju komma till mig när jag minst anar,

då tar jag pennan som sedan på papperet kanar.

Krångligt har det ibland varit när jag försöker förklara,

men på det här behöver jag inte svara.

Tack alla ni som hjälper mig framåt,

ni hjälper mig så att jag ej mer går bakåt.

Haha har ni tröttnat nu ni som detta läser, 

men det är bäätre att ni läser så det ej i öronen väser.

får se när det kommer något mer av mig.

Tack och hej säger jag till dig,

Nina G