GRUPP 82  2008

Mot övervikten vi alla just nu strider,

för mig har ni mycket glädje som ni sprider.

Min tro är att vi alla ska lyckas,

med er vill jag gärna med ryckas.

Våra förutsättningar kan se väldigt olika ut,

men tjejer kämpa vidare och försök stå ut.

Jag för även en kamp mot viljan att få livet lämna,

jag gör allt för att få det bakom mig och att det inte ska rämna.

Det var väldigt nära att jag lyckades lämna ifrån mig allt,

när jag tänker på detta så blir allting så väldigt kallt.

Många års grävande för att hitta tillbaks till livet,

det är ett under att jag till Itrim tagit klivet.

Det gör så ont i själen och kaoset i hjärnan är inte lätt,

därför försöker jag nu kämpa på mitt eget lilla sätt.

En del tror nog att jag har det lätt för att vikten rasar så fort,

men även jag har fel och brister så jag försöker att inte göra det så stort.

Nu kommer vi att ses allt mindre av varandra,

men vi kan ju ändå fortsätta som alla de andra.

Med er har jag ett jätte stort stöd,

kanske jag nu hittar någon sorts glöd.

Vi  som är i grupp 82,

ska inte sluta att till Itrim gå.

Även om vägen har många gupp,

så är vi ju ändå en mycket bra grupp.

Nina G    

DET ALLRA INNERSTA

Den största delen av mitt liv har jag önskat att jag inte fanns till,

Idag är jag nöjd och mår bra och det är det enda jag vill.

Törnarna har ibland varit som hagel i backen,

stora eller små men det har ändå gett repor i lacken.

I tidig ålder blev jag väldigt introvert,

det gick inte att skicka iväg det i ett kuvert.

Livet blev en jakt efter något jag aldrig har haft,

men vad var det jag sökte efter av all min kraft.

I mitt huvud for orden runt väldigt mycket,

ibland ville jag bara skrika rätt ut för att lätta på trycket.

Det var oftast aldrig tyst där inne,

skulle jag säga si eller så for det i mitt sinne.

Tankarna att jag vågade säga vad jag ville,

men det gick inte och inte ens för en mille.

Finns fortfarande saker som jag inte pratat om,

men har hjälp så jag kan lägga det lite mera bakom.

Säger inte alltid det jag vill ha sagt,

det är för att jag alltid är på min vakt.

I mina dikter kan ju orden få svada ,

men det är inte för att någon annan skada.

Kan för mitt liv inte ändra det som varit,

kan heller inte hjälpa att humöret upp och ner farit,

Orden i huvudet verkar aldrig ta slut,

det är nästan att jag med benen slår bakut.

Att skriva har hjälpt mig en hel del,

numera tycker jag inte det är något fel.

Orden kan ju komma till mig när jag minst anar,

då tar jag pennan som sedan på papperet kanar.

Krångligt har det ibland varit när jag försöker förklara,

men på det här behöver jag inte svara.

Tack alla ni som hjälper mig framåt,

ni hjälper mig så att jag ej mer går bakåt.

Haha har ni tröttnat nu ni som detta läser, 

men det är bäätre att ni läser så det ej i öronen väser.

får se när det kommer något mer av mig.

Tack och hej säger jag till dig,

Nina G   

ORD I MIN ENSAMHET

Hela helgen har det varit finsk musik för hela slanten,

nästan att jag faller över kanten.

Jag tycker i alla fall att det är fin musik,

jag kanske ska ta mig till en skivbutik.

Har fått ta på mig strumpor inomhus och då är det KALLT,

jag har Hallo Kitty strumpor det är ju riktigt ballt.

Elementen vill jag inte sätta i gång,

får bli varm av en liten hjärtesång.

Man kan tro man har legat i ett badkar idag,

men jag har inget badkar av något slag.

Fingrarna har rynkat ihop sig

jag får gå in och duscha mig.

Imorgon är en ny dag då får jag nollställa mig på nytt,

då kan jag dagen klara från sånt som jag förr har ifrån flytt.

Önskar er alla en härlig ny vecka,

orden ska jag nu ta och ner släcka.

KRAM ALLA FINA

Nina   

HÄLSA 2008

Jag har länge levt i depressionens botten,

har nu istället kravlat mig upp i toppen.

Tar tillvara på livet som är kvar,

vill må bra resten av mina dar.

Med stegen ska jag numera flyga framåt,

jag skall icke blicka så mycket bakåt.

Självkänslan har jag nu förbättrat,

det tunga i själ och hjärta har nu lättat.

Jag längtar efter att få börja jobba,

och ska ej längre livet nobba.

Min kamp mot sötsaker är nu över,

äter hellre maten som jag faktiskt behöver.

Livet och hälsovikten har jag  återfunnit,

jag har därmed mot döden vunnit.

Hjärnan har jag även fått i trim,

efter att jag börjat gå på ITRIM

Nina   

FORTSÄTTNING  2015

Har nu hamnat i det vanliga träsket,

kan inte längre röra så mycket på fläsket.

Har numera rollator när jag ska ut och gå,

men jag är glad att på benen kunna stå.

Jag har överlevt massa proppar i båda lungorna,

tack och lov får jag fortfarande på mig skorna.

Kan ändå vara tacksam för att jag lever vidare,

måendet är ändå bättre än vad det har varit tidigare.

Kan ju fortfarande cykla och gå på promenader,

även om promenaderna inte är långa estrader.

Hoppet är att åter skapa mig ett bättre liv,

livet är att inte för tidigt till himlen ta ett kliv.

Nina   

GRATTIS EWA

Du en riktigt god vän för mig vara,

tack för att jag får tillhöra di skara.

Med dig kan man både skratta och gråta,

och du alltid mina misstag förlåta.

Du finns alltid i mina tankar,

även om jag inte alltid på din dörr bankar.

En vän som alltid finns där,

fast vi ej tillsammans är.

Tiden den bara går och går,

och vår vänskap den består.

Du alltid vid min sida varit,

även då mitt liv nästan förfarit.

Med facit i min hand,

du min bästa vän är här i detta landet.

Vänner kommer och går,

glädjen vi har den består.

Nina   

EN TANKE

Till dig en dag jag kom som en vind,

med tårarna rullandes på min kind.

Vill tacka dig för att du var vid min sida,

mår bra nu så du behöver ej mer för min skull lida.

Du var en del av min räddning på vägen,

vill inte att du ska utsättas för dessa lägen.

Sommaren ska nu värma våra hjärtan,

och jag ska göra mig av med smärtan.

Nina